Däremot har jag reflekterat en hel del över begreppet gränser. Inte minst i samband med att jag kladdat i skissboken. Men jag kan applicera det där lilla ordet på ganska många aspekter i mitt liv. För gränsen mellan att kunna sätta gränser och att inte kunna det, är ganska hårfin. När det gäller mig alltså. Samtidigt som jag är skitduktig på att planera, vara strategisk och noggrann i det mesta jag gör (helt enkelt sätta gränser för saker och ting), har jag jättesvårt för att liksom sätta ner foten, och dra en gräns.
Framför allt gäller detta när jag jobbar med mitt tecknande. Just nu håller jag på med en serie med deadline den 1 oktober, och vacklar ständigt flera gånger varje dag mellan om jag kommer hinna klart eller inte. Vilket ben jag än står på i osäkerheten, kan jag inte riktigt dra gränsen för när det är färdigjobbat - antingen på en ruta, en liten detalj i bakgrunden, eller helt enkelt för dagen. Det gör ju att jag håller på och ritar mest hela tiden. Förutom under den här veckan då, jag upptäckte ganska direkt att det inte var nån särskilt lysande idé, då armen var på tok för febersvag för att styra en penna... Så istället TÄNKER jag på den jäkla serien hela tiden. Kan helt enkelt inte dra gränsen för när det räcker. Är så snurrig av alla rutor nu att jag i
nte vet om jag gillar eller hatar det jag har gjort hittills.Ser verkligen, verkligen fram emot att gå till skolan nästa vecka och få ett slut på det här snoriga, näsduksfyllda, mysbyxe-livet. Vik hädan, förkylning, nu!
Apropå det där med att inte kunna dra en gräns, framför allt när det gäller ens egna åsikt, fick mig att tänka på en kul grej min bror skickade till mig häromdan. Lyssna och njut!
http://www.youtube.com/watch?
/S
