Vad gäller gestaltningsuppgiften har jag gjort en upptäckt, eller iakttagelse, hos mig själv. Sen när började jag tänka så himla slätstruket? Konventionellt, liksom? Jag har känt det komma smygande under hela hösten, hur kreativiteten krymper och drar sig tillbaka. Men nu har jag insett att det nog inte är just kreativiteten som sakta håller på att dö ut. Det är fantasin. Den sinar. Istället tänker jag rationellt. "Vad är mest gångbart? Vad är enklast? Mest ekonomiskt? Mest funktionellt?" Fy fan, vad tråkigt. Jag måste träna upp min fantasi igen, helt klart. Vet bara inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Kanske genom att gå tillbaka? Försöka återskapa tankegångarna från när jag var barn, innan jag påverkats av normer, ideal, rätt och fel, bra och dåligt, lust och plikt?
Då jag skapade bilder för att jag ville, just där och då. Även om jag alltid varit notoriskt petig i mitt älskade tecknande, var jag aldrig rädd för resultatet. Jag ritade ju inte för att så småningom bli bedömd.
Som vuxen blir man ju bedömd jämt. I allt man gör. Och även om det kreativa, estetiska skapandet ska vara nån slags frizon (tycker jag i alla fall), så bedöms och mäts det ju också. Antingen är man inte tillräckligt nyskapande. Eller så är man inte tillräckligt tekniskt skicklig. Eller tillräckligt originell. Eller kontroversiell. På nåt sätt får inte ens det konstnärliga uttryckssättet bara få vara det det är. Det är som att det inte längre räcker med att skapa för skapandets skull, för att det är roligt att hålla på, när man är vuxen. Det måste säga nåt. Det ska påverka och göra intryck, vara ett verktyg för missnöje.
Jag har helt enkelt blivit försiktig. För att jag inte tycker mig ha tillräckligt "att säga" med det jag gör. Och därför blir det
inte lika kul. Tecknandet sker i allt mindre utsträckning. Fantasin dör.Där har vi händelseförloppet. Enda medicinen är att bara rita vidare.
Hur som helst så har vi basgruppen kommit nåt rätt bra på spåren. Med lite finslipning ska vi nog få till det där. Jajamännsan.
Närmast ser jag fram emot HDK:s julmarknad där jag hoppas finna några små julklappar. Och på söndag stiger jag upp klockan sju för att titta på Luciatåg på TV. Det är min favorithögtid under hela året. Så vackert att jag alltid fäller en tår eller två. Sämre blir det knappast av att äta nybakade lussekatter - världens godaste bullar - till frukost heller.
Trevlig helg!
/S
