Klockan är tidig morgon. Om önskningar går att förverkliga, önskar jag att klockan kunde vara sju i tre timmar. Är helt övertygad om att jag var mjölkpiga, eller kanske tidningsbud, i mitt tidigare liv.
Passar på att jobba med gestaltningsprojektet nu på morgonen innan den förkylde pojkvännen vaknar, på en fredag när vi båda är hemma vill jag ju inte gärna sitta vid datorn och vara asocial.
Gestaltningsseminariet igår var oerhört konstruktivt för min del. Jag måste vara medveten i arbetet om att det hela ska vara just gestaltande, och inte illustrerande. Det bör finnas utrymme för betraktaren att se något annat än det uppenbart föreställande. Det ska vara öppet för tolkning - men samtidigt tydligt och kommunikativt. En rätt klurig kombination, ju. Och det där att det inte ska bli illustrativt, är en utmaning i sig för min del, eftersom jag har en examen som illustratör.
Men som min handledare sa, det gäller att jag är personlig utan att vara för privat - och om jag skulle illustrera min konflikt - skulle det bli mer privat än personligt. Vilket jag ju vill undvika.
Min handledare frågade varför gestaltningen ska bli en bok. Mitt svar blev att jag först tänkt på andra gestaltningsformer, men att jag fastnat för boken för att det passar konflikten med allt vad den innefattar och hur jag har levt med den. Jag har funderat mycket på det där sedan igår. Och jag vet ännu ett skäl till varför boken är lämplig. Genom att sammanställa det här materialet i den här uppgiften, genom att få se det tryckt i en bok som jag kan hålla i handen, och som andra kan se, bekräftar jag för mig själv att det här faktiskt är på riktigt. För mig handlar det om att helt enkelt acceptera, både för mig själv och andra, att det här är hur mitt familjeliv och mina uppväxtår har varit. För jag känna en sån oerhörd skam ibland, och jag talar inte om det här över huvudtaget. Rent tekniskt kanske jag inte utmanar mig å det grövsta i den här uppgiften, men jag väljer att gestalta min allra värsta, och innersta konflikt - något som fram tills för bara några veckor sedan var kännedom för fem personer utanför mig själv. Och det är en enorm utmaning för mig, kanske en av de största jag ställts inför.
Jag ska försöka lägga ut boksidor i ett mer eller mindre färdigt slag här på bloggen nu i helgen. Ska även ta med så många sidor som möjligt till nästa seminarium för gruppen att titta på. Ni får mer än gärna komma med kritik och synpunkter, jag är öppen för alla idéer och förslag!
Ha en trevlig valborgsmässoafton och första maj!
/S
