Jag brukar ju tycka att tiden går så himla fort, och förra veckan gick den tydligen alldeles för fort. Fick för mig att det var dags att börja blogga igen i fredags, men jag var alltså lite för snabb. Idag är det dags, såg jag i mitt schema.
Den här veckan har mest handlat om annat, som inte har med skolan och göra, och som därför heller inte är av intresse för denna blogg.
Vad gäller skolan har jag mest tänkt på varför jag vill bli lärare och vad man ska med bildämnet till, apropå gästspelet av Marie Bondeson. Jag tycker det är jättebra att vi diskuterar konst i allmänhet och bild i skolan i synnerhet, verkligen jättebra. Men för mig är det väldigt enkelt. Och det är just därför som jag fortfarande blir så glad av tanken att (förhoppningsvis) jobba som lärare. Jag vill bli lärare för att det finns inget som slår den kontakt och det utbyte man får av att arbeta med barn och ungdomar. Framför allt högstadieungdomar, det är dem jag brinner för. Varför bild är viktigt i skolan har för mig två huvudanledningar. Nummer ett; skolan är utbildning. Där ska du få din grund för vad du kan tänkas att arbeta med som vuxen. En chans att prova på helt enkelt. Kanske vill du bli arkitekt? Förpackningsdesigner? Barnboksillustratör? Musiepedagog? Eller konstnär? Gud, vilken tur att det finns bild i skolan då, så att du kan få testa på hur det är att arbeta kreativt med ett konstnärligt uttryck! Anledning nummer två; hjärnan består av två halvor som jobbar ganska olika. Skolan tenderar att till stor del fokusera och prioritera undervisning som mestadels talar till bara den ena av dem, den vänstra. Genom att ge lite mer åt den högra hjärnhalvan, blir det inte bara en balans mellan dem, utan det kreativa, skapande, praktiska arbetet i exempelvis bild, bidrar till att klara det teoretiska arbetet i förslagsvis matematik, bättre. Så, Jan Björklund, om du nu tycker att de uppenbart mätbara, teoretiska ämnena i skolan är absolut viktigast, borde du ju definivt satsa mer på de kreativa, skapande ämnena. För det är väl snyggare resultat du vill ha, eller? Som jag sa ovan, väldigt enkelt.
Därmed, ibland gör dessa nästan filosofiska - men intressanta - diskussioner, att jag blir tveksam och lite förvirrad. Och att jag inte heller känner den där glädjen inför läraryrket som jag annars känner när jag tänker på mina avsikter och bildämnets betydelser för mig.
Den här tankegången kommer att ta en del utrymme i min essä. Kan jag lätt säga.
God helg och andra advent!
/S
