Hej och välkommen tillbaka säger jag till mig själv. Ja, jag har haft det jättebra på VFU:n. Ja, jag vet det har gått typ två månader sedan bloggandet var igång sist. Ja, tänkt vad tiden går.
Och nog märks det att man är åter på den högskoleförlagda utbildningen. Förvirring, missförstånd, och nytt att läsa och skriva. De två sistnämnda har jag inget emot alls. Annars skulle jag väl inte envisas med att fortfarande gå i skolan.
Men det där övriga jag just tog upp tycker jag inte är så vidare kul.
Denna vecka har bedömningsblocket dragit igång. Inte vilket block som helst, precis.
Ett jättesvårt men ack ofrånkomligt område i skolans värld. Jag problem att välja vilket ben jag ska stå på. Och samtidigt vet jag inte ens om jag måste välja, utan snarare kan balansera på dem båda. Å ena sidan vet jag inte om man kan bedöma någons skapande, någons kreativitet, någons intention och någons tolkning av något. Det blir ju jag som lägger mitt subjektiva filter över vilket betyg jag anser att varje elev ska få. Å andra sidan har ju skolan samma syfte idag som den hade när den etablerades i detta land för tvåhundra år sedan. Skolan utbildar barn och ungdomar till att så småningom bli arbetande vuxna samhällsmedborgare. Där fungerar väl helt enkelt betygen som en sorts ledsagare, ett tecken på vilka dina färdigheter är, och inom vilken profession du kan tänkas passa in (om hundratusen år) när du är klar med din utbildning.
Känns som ett så jävla krasst synsätt, men jag tror att jag måste förhålla mig till det så en smula, för att inte sönderanalysera det hela och helt plötsligt inte vara säker på någonting över huvud taget. Jag har valt att utbilda mig till detta yrke för att jag helt enkelt älskar det, och vet att jag har en fallenhet för det. Fick igår ett helt underbart smickrande arbetsgivarintyg från min förrförra LLU:are som jag ett flertal tillfällen har vikarierat förr. Och ibland (efter intensiva dagar på HDK) när jag tvivlar på om jag gör rätt yrkesval, är det så otroligt peppande att läsa något sådant. Det är som ett kvitto, kort och gott. Det jag här vill komma fram till är att, eftersom jag frivilligt sökt mig till läraryrket, och vet att jag har något att ge när jag sedan (ta i trä) är utexaminerad, vill jag tro att jag nånstans inom mig har en känsla och ett gott omdöme för att klara av bedömningarna i min väg. Vill jag tro, alltså.
En bra början hur som helst kan ju vara att klara av bedömningsuppgifterna på kursen.

Sådär. Nu får det räcka för idag. Avslutningsvis, två saker. Ett: STORT grattis till min pappa som i den högst prestigefyllda tävlingen Årets Bild 2009 vann första pris i kategorin Årets Nyhetsbild Sverige. Så stolt är jag! Två: Jag älskar dig, vintern, det vet du, och jag hoppas du kommer åter om en sisådär sju månader, lika praktfull som du nyss varit. Men nu när du väl börjat dra dig tillbaka, tycker jag att du kan lägga på en rem. För jag längtar.

God helg!
/S