Reflektion v.3

Jag frågade mig själv smått tvekande igår kväll om jag verkligen skulle fixa en sån packad heldag som stod på dagens schema. Äh, vafan, tänkte jag, jag är ju frisk nu - kör på!
Det blev lite mycket till slut. Inte ett ont ord om Tarja, Vygotskij, Piaget och hans sniglar eller estetiska läroprocesser - absolut inte - jag var inte tillräckligt uthållig idag bara. Huvudvärken och energibristen kom smygande, och jag blev påmind om att jag för två och en halv dag sen låg uttömd på badrumsmattan med huvudet i toaletten.
Så jag gick hem helt enkelt. När det var en och en halv timme kvar bara. Jävla vekling.
Men nu, efter värktablett och sovstund med fördragna gardiner, känns det lite klarare i huvudet. Inte så många, gulgröna fladdrande prickar längre.
Det jag tar med mig från den här veckan är främst det som Tarja pratat om idag (på grund av huvudet i toaletten alltså...). Det var givande att få höra mer om Vygotskij. Jag är ju bekant med hans tankar och teorier sedan tiden på Pedagogen, men det var kul att få en tydligare bild av denne man som person. Han verkade ha varit en rätt sympatisk och schysst kille, tror jag. Jag vet att det finns nåt program på tv där en person får bjuda önskegäster på middag, levande, döda eller fiktiva sådana. Om jag skulle hålla en sån bjudning kanske Vygotskij skulle få sitta med. Det skulle vara oerhört intressant att få höra vad han anser om skolvärlden idag; vad skolpolitiken anser är kunskap, vad forskningen anser är kunskap, och vad lärarna anser är kunskap. För som Tarja sa idag, Vygotskij var emot läxor och prov, då han ansåg att det var illa att jämföra barn med varandra på ett sånt ensidigt sätt. Och trots att han var verksam för nästan hundra år sedan, är ju den mätbara kunskapen fortfarande normen idag. Antal rätt och fel. Punkt slut. Här kommer jag att tänka på vad Lars-Åke Kernell skriver i Att finna balanser, att just detta mätande och bedömande, att man ska vara bra på allting från att sticka en halsduk till att spela innebandy och kunna reflektera över bilders budskap, ger ju skolan mycket snävare ramar än samhället i övrigt. Utanför skolvärlden är ju det väsentliga snarare att vi kompletterar varandra genom att vi kan olika saker. Och att det räcker gott så. För mig är inte skolan i första hand en måttstock, utan en plats för social interaktion och individuell utveckling på det känslo- och erfarenhetsmässiga planet. Precis som Vygotskij också tyckte. Ser fram emot att hans lilla röda bok som jag beställt så snart dimper ner genom brevinkastet.

Så här avslutningsvis vill jag säga grattis till Henrik på trettioårsdagen, och hoppas att kalaset blir kul på söndag. Jag vill även säga stort grattis till min far på Nya Wermlands-Tidningen som nominerats i fototävlingen Årets Bild! Vet att vi inte har den lyckligaste eller mest sunda far-dotter-relation du och jag, men jag är mäkta stolt över dig i alla fall! Håller alla tummar för att du vinner!
/S