Torsdag

Utställningen är ett faktum! Jättekul att se och höra vad alla i klassen gjort utifrån konflikt-temat under dessa veckor.
Jag har fått många fina kommentarer för boken, och det värmer såklart. Dessvärre räckte den inte till för lärarna, så jag måste jobba vidare med projektet fram till den sjunde juni, då det blir en ny redovisning. Attans! Det är ju så skönt att vara färdig. Och det är så mycket annat som står på tur, lägenheten ska packas ihop inför flytten, en sommarkurs börjar snart (just den sjunde faktiskt), och framför allt vill jag spendera tid med min käresta, som snart återkommer efter en och en halv månads jobb ute i fält där han inte ens har kunnat nås på telefon. Lääängtar!
Men som tur är har jag aldrig haft några problem med att göra om saker. Jag jobbar vidare, inga problem med just det. Problemet är just snarare att jag inte vet vad mina lärare är ute efter. För det är lite så jag tänker just nu, vad vill de ha? De efterlyste en fördjupning, en tydlighet, en större omfattning, och kanske ett steg tillbaka från det privata. Jag har en idé på gång, där jag återanvänder och omarbetar en del av innehållet i boken plus några nya grejer, till en annan form än just en bok. Kan funka. Det känns rätt bra så här långt. Men vad det än landar i till slut, så är jag i skrivande stund livrädd för att visa upp nåt för dem! Tänk om det nya inte heller är bra? Tänk om jag måste göra om igen? Hur trög är jag som inte fattar?!

Onsdag

Vill börja med att säga att jag är fullkomligt extatisk eftersom min bok kommit idag. Skärpan och kulörerna i trycket är helt perfekt, och jag är så glad! För jag var riktigt nervös över det...
Men nu behöver jag inte grubbla över det mer - underbart!

Jag är därmed nöjd med mitt val att göra boken hos solentro.se. Visst, jag har ju inte kunnat få precis allt exakt som jag vill, men det är sådant som jag bara får acceptera utifrån rådande förutsättningar. Hade tidsramen och de ekonomiska tillgångarna varit större, hade jag kanske kunnat vända mig till ett riktigt tryckeri (så att säga) och kunna utarbeta boken punkt och pricka efter mina idéer. Nu har det alltså inte blivit så fullt ut, och det är två saker som jag kan önska hade gått att lösa på annat sätt. Exempelvis har jag inte kunnat få en heltäckande bild på bokens framsida, då Solentros bestämmelser helt enkelt är sådana. Den bild som i sin tur är på framsidan, går inte att justera över ytan, utan placeras förhållandevis högt upp för att ge plats åt en titel under. Vilket jag inte ville ha, ju. Så det är kanske lite väl mycket luft under bilden på framsidan. Men, men... Jag tycker å andra sidan inte att just detta stör eller negativt påverkar bokens innehåll, och hur konflikten som sådan gestaltas. Det är helt enkelt bara en fråga om positionering och form. Jag hade under en kort sekund tanken på att klistra dit en titel ändå, för hand, för att balansera framsidans layout. Men risken är att jag sabbar det helhetliga, att ju allt är tryckt och rent, liksom. Så det törs jag inte. Den andra grejen som gnager en pytteliten smula, är att sista sidan i boken är en produktplacering för Solentro som företag. Det täcker inte hela sidan, men för mig som "upphovsman" kan jag känna att det inkräktar på mitt verk. Även här tänkte jag för samma lilla sekund att jag skulle kunna klistra något över. Fast av samma anledning som jag nyss nämnde gällande framsidan, så törs jag verkligen inte det. Jag vill absolut inte förstöra boken nu när jag fått den i så himla fint tryck. Så jag får helt enkelt svälja att företaget får sälja in sig själva på ett litet hörn. Även om det känns trångt i halsen.

Idag hade vi gestaltningsseminarium, som var otroligt konstruktivt för mig. Jag vill rikta ett varmt tack till vår handledare Nike för att hon så självklart och förståeligt beskriver hur vi bör tänka och förhålla oss till arbetsprocessen. Jag har nu ändrat mig kring hur jag tänkt att ställa ut boken, och återgått till nån slags ursprunglig tanke. Först var idén att jag i sin enkelhet skulle presentera boken lättillgängligt på ett podium eller liknande. Men sedan blev jag rädd. Det kanske inte skulle räcka så? Det kanske skulle se för platt ut, med den lilla klena boken rätt upp och ner på en låda? Så jag funderade vidare kring att skapa en miljö, av barnslig karaktär, för boken att vistas i, vilket jag ju nämnt i tidigare inlägg.
När Nike fick höra detta, frågade hon om jag var rädd för att boken inte var bra nog för att kunna bära upp sig själv. Och det är jag ju inte. Jag tycker att boken är bra, jag kan stå för det, och det är ju den jag vill visa. Därför backade jag ett stort steg bakåt från idén med kuddhörnan, och bestämde mig istället för att presentera boken på en stol. Jag hittade en mycket vacker vit trästol med tygklädd dyna på skolan som jag paxade med en lapp, och hoppas verkligen att jag kan låna den under utställningen. Den skulle passa jättefint ihop med boken, då de båda är enkla och avskalade till utseendet. Därtill inbjuder ju stolen förhoppningsvis betraktaren att sätta sig ner och titta i boken.
Faktiskt, när jag släppte tanken på den färgglada kuddhörnan under seminariet, kändes det som en enorm befrielse! En stol i all sin enkelhet känns så oerhört mycket mer bekvämt, naturligt och rätt för mig i det här sammanhanget.

Nu ska jag bara försöka njuta och glädja mig åt att trycket blev så sjukt bra, och inte tänka på de där smådetaljerna layoutmässigt som jag varken kunde lösa på förhand, eller med framgång kan fixa nu efteråt. Innehållet är ju gestaltningen, det är det som ska tala. Och det hoppas jag verkligen att det gör!

/S

Tisdag

Usch för kronisk magkatarr. Kroppen är tömd till sista droppen, jag säger inget mer än så för att inte väcka anstöt. Prognosen för ett deltagande på gestaltningsseminariet imorgon ser inte lovande ut, men vinden kan alltid hinna vända!
Annars då? Jo, boken är beställd. Inget att göra åt utgången nu. Självklart är jag ganska jättenervös för att resultatet ska bli en besvikelse. Men jag försöker att inte tänka så. Det kommer bli skitbra. Intalar jag mig i alla fall. Någorlunda.
Just idag blir det inte mycket mer åstadkommet än detta inlägg, men veckan i övrigt är meningen att användas till att rigga en kuddhörna och se hur det blir.
Jag återkommer!

/S

Fredag

Trött, trött, trött. Det har varit en intensiv vecka. Många, många timmar har jag lagt för att få klart boken, vilket i skrivande stund inte är långt borta. Små detaljer som slipas bara.
Idag träffades jag, Jenny och Karin och pratade igenom våra projekt. De läste min bok och jag fick möjlighet att förklara och ventilera kring den. Stort tack tjejer för er feedback!
Jag ska testa idén med ett mer färgglatt omslag som ni föreslog! Får se vad som känns bäst.
Imorgon tänker jag skicka in boken, och hoppas att leveransen sker enligt planerna. Mest nervös är jag för att resultatet ska bli en besvikelse, att kulörerna är helt konstiga, att bilderna beskurits knasigt, eller att allt är helt suddigt. Usch, usch. Men om fallet skulle bli så, får jag helt enkelt bejaka det som en del av processen, och lösa det.
Eftersom vi nu pratat om utställningsteknik, och vår utsedda placeringsgrupp börjat disponera plats åt alla i aulan, funderar jag över hur jag ska presentera mitt arbete på utställningen. Eftersom boken är liten och enkel i sin utformning, vore det roligt att ge den en slags omgivning. Idén i nuläget är en liten kuddhörna som för tankarna till ett barnrum. Just barnperspektivet har ju varit väldigt centralt i mitt projekt, och på detta sätt skulle det skapa en större känsla kring det hela, tänker jag.
Nästa steg blir att arrangera en sådan kuddhörna här hemma, och prova mig fram.
Men nu ska jag vila, hjärnan har tänkt klart för den här veckan, tror jag.
Trevlig helg!

/S

Söndag

Har nu sammanställt de flesta sidorna i boken. Och det är tur det, eftersom jag insett att, om jag med säkerhet vill ha boken tryckt i tid (och det vill jag ju) skulle jag behöva lämna in den på fredag n-ä-s-t-a vecka. Så jag har lite bråda dagar.
Därför, lägger jag upp så många sidor som möjligt här på bloggen så att seminariegruppen kan titta på dem! Vissa bilder avstår jag ifrån, då innehållet helt enkelt inte känns lämpligt att visa på det här sättet. Förhoppningsvis kan man få en någorlunda god uppfattning av det hela ändå.

Varför väljer jag just de här bilderna, och de övriga som ska finnas med? Jo, för att jag tycker att de gestaltar min konflikt, på tre sätt. Det finns ett personligt värde och en symbolik för min konflikt som gör att de alla känns väldigt relevanta.
1: Bilder som visar den kärleksfulla sidan av konflikten, den lilla Sara som bara vill att allt ska vara bra med pappa.
2: Bilder som visar den destruktiva och sorgliga sidan som vill ta mesta möjliga avstånd.
3: Bilder som visar sådant som omgett i konflikten.

Detta kan ju låta extremt övertydligt, men jag tror inte att bilderna framstår som sådana. I så fall får ni gärna komma med synpunkter!

Förresten blir det ingen skola för mig imorgon, den stackars pojkvännens fula förkylning har smittat av sig. Men jag har ju sett Blade Runner förr i livet, och har ju även tittat igenom Tarjas text. Så jag har en liten avlägsen aning åtminstone.

Väl mött på onsdag, snörvlig och febrig eller ej!

/S

Fredag

Klockan är tidig morgon. Om önskningar går att förverkliga, önskar jag att klockan kunde vara sju i tre timmar. Är helt övertygad om att jag var mjölkpiga, eller kanske tidningsbud, i mitt tidigare liv.
Passar på att jobba med gestaltningsprojektet nu på morgonen innan den förkylde pojkvännen vaknar, på en fredag när vi båda är hemma vill jag ju inte gärna sitta vid datorn och vara asocial.

Gestaltningsseminariet igår var oerhört konstruktivt för min del. Jag måste vara medveten i arbetet om att det hela ska vara just gestaltande, och inte illustrerande. Det bör finnas utrymme för betraktaren att se något annat än det uppenbart föreställande. Det ska vara öppet för tolkning - men samtidigt tydligt och kommunikativt. En rätt klurig kombination, ju. Och det där att det inte ska bli illustrativt, är en utmaning i sig för min del, eftersom jag har en examen som illustratör.
Men som min handledare sa, det gäller att jag är personlig utan att vara för privat - och om jag skulle illustrera min konflikt - skulle det bli mer privat än personligt. Vilket jag ju vill undvika.
Min handledare frågade varför gestaltningen ska bli en bok. Mitt svar blev att jag först tänkt på andra gestaltningsformer, men att jag fastnat för boken för att det passar konflikten med allt vad den innefattar och hur jag har levt med den. Jag har funderat mycket på det där sedan igår. Och jag vet ännu ett skäl till varför boken är lämplig. Genom att sammanställa det här materialet i den här uppgiften, genom att få se det tryckt i en bok som jag kan hålla i handen, och som andra kan se, bekräftar jag för mig själv att det här faktiskt är på riktigt. För mig handlar det om att helt enkelt acceptera, både för mig själv och andra, att det här är hur mitt familjeliv och mina uppväxtår har varit. För jag känna en sån oerhörd skam ibland, och jag talar inte om det här över huvudtaget. Rent tekniskt kanske jag inte utmanar mig å det grövsta i den här uppgiften, men jag väljer att gestalta min allra värsta, och innersta konflikt - något som fram tills för bara några veckor sedan var kännedom för fem personer utanför mig själv. Och det är en enorm utmaning för mig, kanske en av de största jag ställts inför.

Jag ska försöka lägga ut boksidor i ett mer eller mindre färdigt slag här på bloggen nu i helgen. Ska även ta med så många sidor som möjligt till nästa seminarium för gruppen att titta på. Ni får mer än gärna komma med kritik och synpunkter, jag är öppen för alla idéer och förslag!

Ha en trevlig valborgsmässoafton och första maj!

/S

Tisdag

Åter i Göteborg och redo att gå in i en djupare fas i gestaltningsprocessen, nämligen att redigera de bilder som är tänkta att hamna i den tänkta boken. Hittills har jag målat, klippt, skrivit, scannat och fejat loss med en massa olika tekniker. En hel del av detta har åkt in i datorn och bildat boksidor.
Precis som jag visste innan, är det här arbetet ganska tärande mentalt, så just nu kör jag på nån slags varannandags-variant. Jag jobbar hyfsat intensivt varvat med att nästa dag i princip bara titta igenom det jag gjort och vad som återstår. Mer än så blir för påfrestande, åtminstone i nuläget.

Jag har ännu inte hört något från tryckerierna, men har hittat en webbplats där man kan göra sina egna böcker, som efter en -obeservera - liten prövning verkar rätt bra.
Men jag håller kvar min plan B med ett fotoalbum om bokprojektet skulle skita sig.

Härnäst blir att få en översikt av innehållet, i vilken ordning allt ska te sig, och vad som eventuellt ska tas bort. Och kanske läggas till. Filar på en titel och ett omslag också.